Särbo, vackra ord.

Alltså, det är ju jag som har för höga krav. Det behööööver inte vara kliniskt rent hela jävla tiden.

Men, när har jag plockat undan i köket så ser det inte ut såhär:

Spikrakt uppåt

Dagen började med att min dator inte kunde startas och ville göra en systemåterställning. Den gick jag inte på igen!! Förra gången jag trodde att det skulle repa sig så försvann precis allt på datorn och jag trodde jag skulle dö innan jag fick ordning på den igen.
Som tur var fick jag ordning på datorn, fixade en hög med papper att ta med till banken imorgon, fakturerade ut mer än på länge, över en miljon för två veckors jobb, och nu känner jag mig ganska nöjd med min dag.
Ska smita hem tidigare och baka en äppelpaj för vi får fikabesök vid fyra.

Har nån missat att vi åker till NEW YORK på fredag morgon? Det kommer bli toppen!
Är så sjukt svårt att ha några förväntningar på resan, jag vet ju inte alls vad som väntar mig.

Jag gör..

En affärsplan, utan att jag riktigt vet vad jag sysslar med. Det blir lite mer klart för mig att jag gör den för vår egen skull desto längre jag kommer, till en början trodde jag att den skulle lämnas till någon annan. Typ som att någon ska granska vår affärsplan och säga att den suger.
Sen känns det som att jag gör upp planer för expansion fastän ingen riktigt uttalat den viljan, eller vi gjorde det när vi skapade vårt tjusiga ägardirektiv. Den dagen var vi nog inte lika trötta som vi varit senaste tiden, ingen vill riktigt satsa som vi ville förr.
Nu är det bara våran konsult som håller stenhårt på ägardirektivet och säger till mig att planera för att vinna två stora upphandlingar nästa år, och inte heller sluta där utan även söka samarbete med sådana som inte ens bett om det.
Känner mig i alla fall ganska effektiv som har skrivit tre sidor av affärsplanen redan nu, fyra timmar efter jag fick uppdraget. Sen är det en annan historia om vi inte orkar genomföra det.
Äh, man måste satsa för att vinna, full fart framåt!

Skit!!

Ingen majbrasa i lördags men söndagen bjöd på flammor så det räckte.

Starstruck

Jag gillar Magnus Ekelund & Stålet så mycket att jag svimmade på hans spelning. Klå det om ni kan.
Sen säger han så klockrena saker som fastnar i mitt huvud för alltid.
-Hej, vill du hänga med på stan?
-Nejmen, jag måste ju jobba och sen hämta Ebba och bla bla.
-Just ja, du med ditt liv!
Vilket jävla tråkigt liv det känns som nu.

Eller typ förra sommaren då vi pratade om öl.
-Men du gillar väl att dricka öl?
-Ja.
-Men då är det väl bara att dricka, varje dag om du så vill. Inget fel med det!

Lucky lucky lucky

http://www.hemmakanalen.se/1.2057426/2011/03/17/vi_vann_en_inredning_av_antligen_hemma

Solo

Den här veckan har jag märkt hur sårbart det är att vara ensam på kontoret. Är inte jag där så blir INGENTING gjort. Inte ens det som man måste göra. Att sedan försöka delegera ut saker blir sådär, det är svårt för den som får uppgifter som man inte förstår sig på.

Ungen verkar i alla fall piggare, är mest trotsåldern som hon lider av nu. Allt är fel, till och med om skorna är på rätt fot så är de på fel. Jag har inte riktigt tålamodet att skratta åt sånt efter en vecka hemma med massor att göra på jobbet, och massor att göra hemma som inte heller går att göra när man har en grinande klump i knäet hela dan.

Nä, en assistent eller två hade varit fint.